Títulos em Profissionais e Acadêmicos

Man är en relativt ung trebarnsmamma som till sist ber om sitt eget liv inför läkarna och säger att det känns som om jag håller på att dö, att jag håller på att svälta ihjäl. Varpå ingen hjälper en. Varpå de alla tror att man bara ljuger. Varpå de säger att man är hundra procent frisk. Varpå allt de säger att man ska göra är sådant som skulle döda en snabbare: träna och genomgå en laxering inför en koloskopi. Man kan kanske inte begära att läkare ska känna till alla sällsynta diagnoser, men de som obehandlade har oundviklig dödlig utgång kanske de borde lära sig lite extra om?”

"När jag tittar mig i spegeln, lägger jag märke till något som putar ut lite på varje sida om halsen. Det ser ut ungefär som om en mindre gaffel har satt sig på tvären. Har det varit så hela tiden utan att jag tänkt på det? Jag känner efter i ljumskar och armhålor och upptäcker att en massa lymfkörtlar är väldigt tydliga. Jag funderar lite på saken, men tänker sen att det nog är normalt, jag har bara inte känt efter förut helt enkelt. Dessutom gör ingenting ont och jag känner mig helt frisk." Johanna är bara 23 år gammal när hon blir diagnostiserad med kronisk lymfatisk leukemi.

"Du har cancer Charlotta" sa läkaren. 35 år gammal fick jag aggressiv trippelnegativ bröstcancer. Mina barn var då ett, två och fyra år. Jag stekte pannkakor och planerade inför min begravning. När Charlotta får reda på att hon är gravid med sitt fjärde barn är hon redan i artonde veckan. Det är bara sju månader efter hennes senaste cellgiftsbehandling och läkarna hade sagt att hon inte skulle kunna få fler barn. Hon överväldigas av känslor. Lycka. Rädsla. Hon börjar skriva ner sina tankar, för att komma underfund med tankarna om allt det ljusa och allt det mörka.

Stämningen var overklig och jag fruktade att terrassens kolnade brädor skulle bryta samman under mina fötter. De klarade av min vikt en tid, tills jag vid nästa steg kände hur någonting gick sönder. Kraset lät som när ett knäckebröd smulas sönder. Jag tittade ner. För ett ögonblick kändes det som om jag skulle svimma precis där och då. För ett ögonblick kunde mitt sinne inte hantera den syn jag såg vid mina fötter.