Resultado Editorial "Saga Egmont" em Crimes Reais

"I juni påbörjade undertecknad ett semestervikariat som truckförare på Svanström, kontorsmaterielgrossisten, i Sätra industriområde. Aldrig hade jag då trott att jag skulle bli arbetskamrat med en av Sveriges just nu mest aktiva nazister." Denna anteckning hittades vid husrannsakan i Björn Söderbergs lägenhet något dygn efter att han kallblodigt mördats av tre unga nazister utanför sin egen dörr. Mordet på Björn Söderberg var på alla löpsedlar 1999. Facket SAC instiftade ett civilkuragepris i hans minne efter dådet.

I mars 2004 inleds rättegången mot Marc Dutroux, den trolige centralfiguren i en obegripligt ful pedofil- och mordhärva i Belgien. Han står anklagad för kidnappning av sex flickor och mord på fyra av dem.

I Amstetten, Österrike, följer 18-åriga Elisabeth den 28 augusti 1984 med sin 49-årige pappa Josef Fritzl ner till källaren för att hjälpa honom att bära en dörr. Efter år av våldtäkter är Elisabeth rädd för sin pappa, men hon vågar inte trotsa honom. Hon känner alldeles för väl till hur hennes far kan reagera på ett nej. Och hur farligt kan det vara att bära en dörr till källaren? Vad Elisabeth inte vet är att sjubarnspappan Josef Fritzl har betydligt mer långsiktiga planer än så för sin tonåriga dotter.

Under några år i slutet av 1980-talet mördade den ungersk-belgiske pastorn Andras Pandy sin exfru och deras två barn och sin nya fru och två av hennes barn. Denna kyrkans man tvingade också sin äldsta dotter att medverka vid morden och göra sig av med de sex släktingarnas lik. Hela den skakande affären avslöjades i kölvattnet på en annan närmast osannolik pedofil- och mordserie som i Belgien i mitten 1990-talet, den ännu inte helt kartlagda skandalen kring Marc Dutroux. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Den 28 januari 1990 anträffades den fyraårige västtyske pojken Michael döende, enligt moderns och hennes sambos uppgifter efter ett drunkningstillbud, i ett tält vid sjön Tjeggelvas i Arjeplogs kommun i Norrbotten. Den utredning som verkställdes i ärendet och huvudförhandlingarna inför tingsrätt och hovrätt kom att blottlägga så skrämmande och tragiska omständigheter under vilka den lille pojken framlevt sina sista levnadsmånader, att det kom att uppröra allmänheten såväl i Sverige som i delar av dåvarande Västtyskland.

Nog är USA fantastiskt. Det är en nation där brottsbekämpning och forensic science skördar ständiga triumfer. Men fråga är om landets rättssystem alltid hänger med i svängarna. Det är vad den här artikeln handlar om: hur en till synes upplagd mordrättegång slutar med ett sensationellt frikännande. Bakgrunden är ett dubbelmord 1994, där en välkänd idrottshjälte, sportreporter, filmstjärna och exmake till ett av offren - anklagades som gärningsman. Processen föreföll hur enkel som helst: Det mesta - för att inte säga allt - talade emot Orenthal James Simpson.

I juni 2002 lyckades man äntligen komma åt den så kallade "Svarta änkan". År 1992 kom hon undan med det brutala mordet på sin make och i mer än tio år hade hon härjat fritt, krupit runt i sitt nät och dragit in allt fler människor i sina lögner och manipulationer. Men år 2002 förövade hon ännu ett mord, och hennes nät stramades åt kring henne själv, och "Svarta änkans" lögner kunde avslöjas till slut. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Det är en tidig morgon i västra delarna av Göteborg. Den klara luften ger oss känslan av att våren är på väg. Solen lyser från en blå himmel, det är fortfarande kyla i luften och man kan förvänta sig en vacker dag. Det är fredagen den 1 mars 2013 och klockan är strax efter sju då ljudet från sirener hörs genom staden. Susanne får aldrig uppleva denna vackra dag, och inga andra dagar därefter heller. Hennes före detta sambo, Ingemar, har precis avslutat hennes liv. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

På förmiddagen den 8 maj 2004 inkommer ett larm till polisen i Malmö. "Det är någon..., några grannar en trappa upp alltså, det har..., vi vet inte om det är något inbrott för hon kommer inte in och flickan gråter..., hon vill att polisen ska komma". Personen som är utelåst från lägenheten en trappa upp är Daniella Ahlberg, inne i den låsta lägenheten finns hennes tonårsdotter Marcella, tillsammans med mannen som inom några timmar ska ta hennes liv. Polisen är snart på plats, och gatan som huset finns på spärras av.

Året är 1989, våren har kommit och eleverna i det idylliska Hörby har påsklov. Vitsipporna har precis börjat blomma. Inte kan väl brott och illgärningar begås under en så vacker tid? Men måndagen den 20:e mars blir invånarna i Hörby varse att ondskan aldrig vilar, när en 10-årig flicka plötsligt är spårlöst försvunnen. Klockan är 19:15 och sökandet efter Helén Nilsson påbörjas. Här berättar poliserna själva om sökandet efter Helén, och den följande utredningen. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Ann arbetade under natten till den 23 september 2009 i uppräkningscentralen tillhörande G4S Cash Service AB:s värdedepå i Västberga. Hon arbetade på sjätte våningsplanet med att räkna pengar tillsammans med tretton andra arbetskamrater. Vid halvsextiden på morgonen hörde hon ett väldigt högt ljud. Någon i lokalen skämtade och sa "Det kanske att är några som försöker råna oss med hjälp av en helikopter." Men ingen kunde ana hur rätt hon faktiskt hade... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Den 13 september 2000 kallade polisen i Kristiansand till presskonferens för att berätta att ett av tidernas mest skakande mordfall hade klarats upp. Ogärningen hade förövats i Baneheia, ett naturområde strax norr om Kristiansand. Två små flickor, åtta och nio år, hade blivit våldtagna och mördade och två unga män var misstänkta för morden. Artikeln skildrar arbetet att finna de försvunna flickorna, hur polisen därefter försökte kartlägga varje rörelse för alla som besökt platsen där flickorna påträffades -- och att utreda vem som hade begått det fasansfulla brottet.

Vår tid fylls av skildringar av fasansfulla brott och brutala gärningsmän. Frågan är om inte Andreij Romanovitj Tjikatilo hamnar bland de allra värsta i denna skräckens förteckning. Under en period på ungefär 12 år fram till april 1990 förövade denne medelålders statstjänsteman en närmast ofattbar serie sexualmord på unga flickor och pojkar. Han erkände att han dödat 55 människor. Men polisen utesluter inte möjligheten att det i verkligheten var fler offer. Dock togs "enbart" 53 mord upp i åtalet.

En man hittas död nedsänkt i en hamn, fastsatt med tunga kedjor och en trålkula. Hans kropp är full av sticksår, bunden med tjocka rep och inpackad i sopsäckar. Det finns inga vittnen, ingen vet vem mannen är eller vart han kommer ifrån. Men när man ska fastställa dödsorsaken märker man att något inte riktigt står rätt till - mannens buk är fylld av 61 små plastpåsar. De är fyllda av amfetamin. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Den 9 maj 1978 påträffades ett lik i en bil parkerad mitt i det gamla Rom. Den mördade mannen identifierades snart som Aldo Moro, en 61-årig toppolitiker som hade varit gisslan hos den vänsterextrema terrororganisationen "Röda brigaderna" sedan den 16 mars. Under 55 dygn utnyttjades han som bricka i ett hänsynslöst utpressningsspel mellan terroristerna och den italienska regeringen, innan han kallblodigt avrättades med elva pistolskott mot hjärtat.

Thomas Quick, alias Sture Ragnar Bergwall, är dömd för åtta mord vid sex separata rättegångar. Utredningarna kring Thomas Quick skapar stor debatt i medierna som ständigt kommer fram till olika slutsatser. Ibland är han seriemördare för att nästa gång kallas mytoman. Tvivel har såtts om äktheten i hans erkännanden. Vi som haft full insyn i utredningsarbetet, har insett att vandringssägner och grovt vilseledande uppgifter fått fäste i pressarkiven och sedan ohämmat använts i debatten i syfte att misstänkliggöra utredningarna.

Den 29-årige väktaren hade en pressad ekonomi, han hade ingen styr på pengar. Han var försörjningpliktig för två barn med olika mammor. Och han umgicks gärna med andra kvinnor. Han drog sig inte heller för att låna pengar av dem. En skuld på 6 000 kronor blev hans motiv för att mörda en kvinnlig kollega, 21-åriga Helena, som han haft en kärleksaffär med.

Det var den 18 januari 2001, en torsdag som borde ha varit en vanlig skoldag för 16-årige Nicola. Men så blev det inte. Vid lunchtid återfanns han skjuten till döds på skolans toalett. Nicola gick på första årskursen i naturvetenskapliga linjen i Bromma gymnasium, en gymnasieskola belägen i en förort till Stockholm. Den här dagen hade Nicola bestämt sig för att stanna hemma från skolan. Egentligen fanns inget giltigt skäl för frånvaro och anledningen var definitivt inte att han vantrivdes i skolan, tvärtom. Det gick bra för Nicola och han hade både många kamrater och fina betyg.

Det som i inledningen av det här fallet såg ut som en trafikolycka, visade sig vara ett komplicerat mordfall. En tidig novembermorgon 1983 inkommer ett larm till Roskildepolisen, en medvetslös man ligger på en allmän väg som går igenom ett lokalt industriområde. Personen, som färdats med cykel, ser ut att ha blivit påkörd bakifrån. Både mannen och hans cykel är illa tilltygade. De svåra skadorna som uppstått i mannens huvud vid olyckan gör att han sannolikt inte kommer att överleva, polisen kommer aldrig att få hans berättelse om vad som hänt.

"Maria Åkerbloms signalement lyder: Född den 14 september 1898 i Snappertuna. Hon är 154 cm lång, magerlagd och har ljusbrunt hår, bruna raka ögonbryn, ordinär panna, blågrå ögon och bred, inåtböjd näsa. Vid försvinnandet var hon iklädd brun, halvlång skinnkappa, brun, rund, skinnhatt, blå kjol och sjömansblus med blå krage och rosett i samma färg." Signalementet publicerades i finska tidningar efter att Åkerblom rymt från det sjukhus där hon satt fången medan hon inväntade rättegång. Hon hade i unga år gjort sig känd som tungomålstalare, profetissa och religiös väckelseledare.