Nordisk Kriminalkrönika

Under senare år har det blivit alltmer vanligt att personer, knutna till ambassader och konsulat på olika platser i världen, blivit utsatta för våldsbrott. Brotten har i de flesta fall haft politisk bakgrund. Man trodde kanske att vi skulle vara förskonade från dylika brott, men vi har i Sverige haft ett flertal ockupationer av främmande makters ambassader och konsulat, dock utan att allvarligare våldsbrott förekommit fram till den 7 april 1971, då den jugoslaviske ambassadören Vladimir Rolovic mördades inne på jugoslaviska ambassaden i Stockholm.

Det mord som fick mest publicitet i pressen under 1979 i Finland var sannolikt mordet på en kvinnlig resebyråtjänsteman - som i denna berättelse kallas för Helena. Hennes öde beseglades i april månad strax efter att hon mött en man som hon omedelbart fattade tycke för. Helenas ålderstigna mor ser Helena försvinna iväg med en ny bekantskap. Det är sista gången hon ser sin dotter i livet. Efter sig lämnade Helena sin mor och sin unga son. Helenas försvinnande blev en följetong i den finska pressen.

Ett gäng våldsverkare av det mest allvarliga slag vi någonsin haft i Sverige härjade i Stockholmstrakten under 1980. Genom omänsklig tortyr tvingade ligaledaren sina underhuggare att, sedan de återhämtat sig, utföra bankrån på löpande band. Vid det sista rånet -- ett rån mot SE-banken i Årsta i södra Stockholm -- kom de två genom tortyr tubbade rånarna över cirka 82 000 kronor. De fick själva behålla tillsammans endast 10 000 kronor. Resten av bytet tog ligaledaren hand om. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Det lilla brukssamhället Gysinge är vanligtvis en idyllisk ort, med välbevarade historiska byggnader, vid sidan av en kanal som rinner vid samhället. Den lugna vardagslunken störs plötsligt, en grupp jägare som eftersöker ett skadeskjutet rådjur hittar istället ett makabert fynd. En säck flyter i strömmen, en av jägarna vadar ut för att fånga in den innan den passerar. Säcken är svart, av plast, och nogsamt ihopknuten. Med en spade gör de hål på plasten, men inget kunde ha förberett dem på vad de skulle finna däri. Ett hårigt ben, med fot och tår, och stanken av ruttnande kött.

Den 16 juni 2000 var en vacker sommardag, och för de flesta skolbarn var det i alla avseenden årets bästa dag, eftersom det var sista skoldagen före sommarlovet. Hur ljust det än såg ut, så skulle dagen dock sluta mycket tragiskt. Den 16 juni 2000 var nämligen sista dagen i livet för 36-åriga Marianne och hennes två söner, Dennis, 10 år och Brian, 12 år. Än idag är fallet ett av Danmarks mest skrämmande och uppmärksammade rättsfall. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

När ett brott har konstaterats och polisen dragit igång sitt utredningsarbete brukar resultatet småningom bli att någon grips som misstänkt och slutligen binds vid det aktuella brottet. Så skall det vara. Men ibland är turordningen omvänd: polisen får hjälp av den misstänkte för att konstatera att ett brott begåtts! Det här fallet handlar om en ung man -- fortfarande en tonåring -- som greps för mord på en 20-årig kvinna i februari 1993. Han erkände brottet och kunde dessutom kasta nytt ljus över en händelse som inträffat på luciakvällen knappt två månader tidigare.

Det har förflutit tio år sedan kejsardömet Japan drabbades av den mest omfattande terroraktionen sedan andra världskriget. I mars 1995 spreds nervgas i tunnelbanan i den japanska huvudstaden, vilket vållade tolv människors död. Samtidigt skadades flera tusen. Bakom dådet låg den märkliga domedagssekten Aum Shinrikyo. Den första rättegången mot sekten inleddes redan på sommaren 1995 och i februari 2004, alltså nio år efter attentatet, dömdes slutligen sektens ledare till döden.